Debatt Avtal 2016: Byggsektorn tecknar inga avtal över märket

Vi kommer att betrakta den internationellt konkurrensutsatta industrin som lönenormerande även i avtalsrörelsen 2016, skriver förhandlingschefer från byggsektorns sju arbetsgivarorganisationer i en gemensam debattartikel.

Sverige är en liten öppen ekonomi med hög andel utrikeshandel. Vårt välstånd bygger på att vi har ett internationellt konkurrenskraftigt näringsliv. Det är av stor betydelse att de utlandskonkurrerande branscherna inom industrin får bestämma nivån – ”sätta märket” – för de avtalade lönekostnadsökningarna på arbetsmarknaden. Sedan modellen infördes genom det så kallade Industriavtalet 1997 har Sverige varit förskonat från kostnadskriser samtidigt som reallönerna sedan 1995 ökat varje år med undantag för 2011.

Nyligen fattades beslut om att LO-förbunden inte skulle samordnas kring några gemensamma avtalskrav. Istället kommer LO-förbunden att genomföra enskilda förbundsförhandlingar i avtalsrörelsen 2016. Det är ett mycket oroande besked, inte minst då Sverige och de svenska företagen står inför stora utmaningar.

Lönebildningsmodellen utmanas av flera förbund inom LO. Inte minst tycks detta vara en ståndpunkt bland den så kallade 6F-grupperingen, där de fem förbunden Byggnads, Elektrikerna, Fastighetsanställdas Förbund, Målarna och Seko ingår.

Från byggsektorns sida är vi bekymrade över detta. Hur ska 6F kunna bedöma industrins förmåga bättre än parterna inom industrin som tillsammans har ett ekonomiskt råd? Byggsektorn är redan konkurrensutsatt och utländska företag konkurrerar allt oftare på hemmaplan. För att konkurrenskraften ska stärkas krävs att löneökningstakten anpassas så att kostnadsutvecklingen i Sverige inte blir högre än den i våra konkurrentländer. Att företrädare för 6F lyfter fram vikten av att använda konfliktvapnet är inget bra tecken.

Näringslivets internationella konkurrenskraft är av avgörande betydelse för välstånd och jobb i Sverige. Utrymmet för löneökningar bestäms inte enbart av vår produktivitetstillväxt och inflation utan också av utvecklingen i konkurrentländerna. Sedan 2006 har arbetskraftskostnaderna i Sverige ökat snabbare än i andra europeiska länder och i USA. Ett övergripande och viktigt mål för löneavtalen 2016 är att svenska företag kan återta förlorad konkurrenskraft.

Vårt besked inför den kommande avtalsrörelsen är därför tydligt. Vi kommer att betrakta den internationellt konkurrensutsatta industrin som lönenormerande även i avtalsrörelsen 2016. Att frångå märket som norm skulle riskera jobb och välstånd och hota att ytterligare förvärra den bostadskris som många redan upplever. Ska byggbranschen nå de höga mål regeringen har satt om 250 000 nya bostäder till 2020 behöver branschen fokusera på uppgiften. Det kräver en bättre sammanhållning och ett större ansvarstagande. Vi stödjer därför kravet från arbetsgivarna inom industrin om att avtalet måste slutas under en procent.

Sverige står inför stora utmaningar. Det politiska läget är mycket osäkert, arbetslösheten har bitit sig kvar på höga nivåer och bostadsbristen är tydlig på många håll i landet. Samtidigt ser vi stora flyktingströmmar i Europa och där många söker sig till Sverige. Nu är tid för ansvarstagande från alla parter. Vi är beredda att ta vårt ansvar. Vi utgår från att fackförbunden är beredda att ta sitt.

Mats Åkerlind, förhandlingschef, Sveriges byggindustrier

Mathias Fors, förhandlingschef, Maskinentreprenörerna

Rolf Bladh, förhandlingschef, Måleriföretagen i Sverige

Åsa Kjellberg Kahn, förhandlingschef, Elektriska installatörsorganisationen

Ingrid Clementson, förhandlingschef, Glasbranschföreningen

Anita Hagelin, tf förhandlingschef, VVS företagen

Claes Arenander, förhandlingschef, Plåtslageriernas riksförbund

 

Läs originalartikeln på DN Debatt